Evert Axel Taube (1890–1976) är en av Sveriges mest ikoniska trubadurer, visdiktare och kulturpersonligheter. Han formade bilden av den svenska sommaren, havet och romantiken genom en musikalisk berättarkonst som förenade svensk folkvisa, tangons rytm och poetisk realism. Hans visor lever fortfarande som levande delar av svensk identitet – från ”Sjösala vals” och ”Så skimrande var aldrig havet” till ”Calle Schewens vals” och ”Änglamark”.
Från Vinga till världen – den unge äventyraren
Evert föddes den 12 mars 1890 i Göteborg och växte upp på ön Vinga, där fadern Carl Gunnar Taube arbetade som fyrmästare. Havet, vindarna och båtlivet formade hans tidigaste minnen och blev grundteman i hans livsverk. Redan som tonåring började han teckna och måla, men lockelsen till havet tog över.
Mellan 1907 och 1909 arbetade Taube till sjöss på segelfartyg och reste till Röda havet, Indien och Sydamerika. Det var en tid fylld av äventyr, hårt arbete och kulturmöten som inspirerade hans framtida diktning. Efteråt bosatte han sig en tid i Argentina (1910–1915), där han tog intryck av tangon och latinamerikansk musik – influenser som han senare vävde in i sina svenska visor.
Konstnären som målade med ord och toner
Förutom att vara musiker var Evert Taube en begåvad konstnär och illustratör. Han målade landskap, porträtt och marina motiv – flera finns idag i Nationalmuseums samlingar. Hans konstnärliga uttryck speglade samma livsglädje och färgprakt som hans visor.
Taube skrev också böcker, noveller och reseskildringar, däribland Många hundra gröna mil (1951) och Jag kommer av ett brusand’ hav (1952). I dem skildrar han livet till sjöss och människans längtan efter frihet – med ett språk lika rytmiskt som hans melodier.
Genombrottet som förändrade svensk musik
Det stora genombrottet kom 1931 med ”Calle Schewens vals”. Den fångade svenskarnas kärlek till skärgården och blev en symbol för sommarens lätthet och livsglädje.
Under 1930- och 1940-talen följde en lång rad visor som cementerade hans plats i svensk kulturhistoria:
- ”Sjösala vals” – en hyllning till hans sommarparadis Sjösala i Stavsnäs.
- ”Fritiof och Carmencita” – inspirerad av hans argentinska år och fylld av tango och humor.
- ”Flickan i Havanna” – lekfull och exotisk, med latinamerikansk ton.
- ”Så skimrande var aldrig havet” – en poetisk kärleksballad som visar hans djupare sida.
- ”Änglamark” – skriven 1971 för filmen Äppelkriget, blev en tidig miljöikon och symbol för naturens värde.
Visornas värld – teman och återkommande gestalter
Taubes visor är som små noveller. De berättar om kärlek, äventyr, hav och människor med humor och värme. Han skapade egna figurer som blev älskade av publiken:
- Fritiof Andersson, den äventyrlige sjömannen som älskar både frihet och romantik.
- Rönnerdahl, filosofisk livsnjutare som ser skönheten i det enkla.
- Carmencita, symbolen för passion och drömmen om fjärran länder.
Taubes språk var måleriskt. Han blandade vardagssvenska med poetiska bilder, och hans melodier bar tydliga spår av tangorytmer, folkvisor och vals.
Kärleken till havet och naturen
För Taube var havet inte bara ett motiv – det var en livskraft. Hans visor som ”Så länge skutan kan gå” och ”Vals i Furusund” förkroppsligar människans kamp mot tiden och naturens evighet.
Samtidigt skildrade han skärgårdens stillhet och sommarens ljus på ett sätt ingen annan gjort. Hans låtar fångade både arbetets slit och den svenska naturens poesi. ”Sjösala vals” blev sinnebilden för folkhemstidens ideal om harmoni mellan människa och natur.
Familj och livsöde
Evert gifte sig 1925 med konstnären Astri Bergman Taube, som blev en livslång följeslagare och samarbetspartner. De fick fyra barn, bland dem Sven-Bertil Taube, som själv blev en hyllad sångare och tolkade faderns verk genom flera generationer.
Familjens sommarställe Sjösala i Stavsnäs brann tragiskt ner 1969 – en händelse som berörde hela Sverige. Platsen levde dock vidare i folksjälen genom visan med samma namn.
Utmärkelser och erkännanden
Evert Taube mottog en rad priser och hedersbetygelser, däribland:
- Bellmanpriset (1950) för sina insatser inom viskonsten.
- Hedersdoktor vid Göteborgs universitet (1960).
- Litteris et Artibus (1954) – kunglig medalj för konstnärlig gärning.
Han har också hedrats på 50-kronorssedeln i den svenska sedelserien som infördes 2014, där hans porträtt pryder sedelns framsida med motiv från Vinga fyr i bakgrunden.
Intressanta fakta om Evert Taube
- Han var avlägset släkt med en baltisk adelssläkt – men levde hela sitt liv med folklig enkelhet.
- Han ritade själv omslagen till flera av sina skivor.
- Under andra världskriget skrev han freds- och antikrigsvisor, bland annat ”Målaren och Maria Pia”.
- Han målade ofta självporträtt i olja under resor – flera med havet i bakgrunden.
- Hans humor och självironi var legendarisk; han kunde under en konsert improvisera hela verser.
Arvet efter Evert Taube
Evert Taube dog den 31 januari 1976, 85 år gammal, men hans musik lever i allra högsta grad vidare. Hans visor sjungs i skolor, på midsommarfester, av körer och i moderna tolkningar av artister som Håkan Hellström, Lisa Nilsson och Sven-Bertil Taube.
Hans inflytande på svensk musik är omätbart – han förde in det internationella i det svenska, förenade poesi och berättande, och skapade ett musikaliskt arv som ännu formar bilden av Sverige.
Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig
