Ravi Shankar var den man som fick hela världen att lyssna på indisk musik. Han föddes den 7 april 1920 i Varanasi (då Benares) och dog den 11 december 2012 i San Diego. Som sitarvirtuos, kompositör och lärare blev han en brobyggare mellan öst och väst, och hans samarbete med artister som George Harrison från The Beatles gjorde honom till en av 1900-talets mest inflytelserika musiker.
Från dansare till musikens andlige mästare
Ravi Shankar växte upp i en konstnärlig familj och började sin bana som dansare i sin äldre bror Uday Shankars dansensemble. Gruppen turnerade i Europa på 1930-talet, och det var där Ravi först kom i kontakt med västerländsk musik och kultur. Men hans verkliga kall väcktes när han i tjugoårsåldern började studera sitar under den legendariske mästaren Allauddin Khan i Maihar-skolan.
Shankar isolerade sig i flera år för att helt fördjupa sig i den klassiska nordindiska musiktraditionen (hindustani). Han lärde sig instrumentens språk, ragan (melodisk struktur) och talan (rytmiskt mönster), och blev så småningom själv en guru i den meningen att han inte bara spelade, utan förkroppsligade musikens andliga dimension.
Ravi Shankar och västvärldens fascination för Indien
När Ravi Shankar på 1950-talet började turnera i Europa och USA väckte han en våg av nyfikenhet för indisk musik. Han framträdde i konserthus där publiken satt i total stillhet under långa improvisationer, något helt nytt för västerländsk publik.
Hans stora internationella genombrott kom genom vänskapen med George Harrison. Harrison började studera sitar för Shankar, och den indiska klangen smög sig in i låtar som Norwegian Wood och Within You Without You. Shankar blev plötsligt en ikon i 1960-talets hippierörelse, men själv ogillade han den drogliberala tolkningen av hans musik. Han betonade att indisk musik var helig och krävde disciplin och andlig koncentration.
Woodstock, Monterey och Concert for Bangladesh
Ravi Shankar deltog på Monterey Pop Festival 1967, en av de första stora rockfestivalerna, där han fick stående ovationer. Två år senare uppträdde han på Woodstock, men var kritisk till publikens feststämning och drogernas närvaro. Trots det cementerades hans status som kulturell ikon.
Ett av hans mest betydelsefulla ögonblick var 1971, när han och George Harrison organiserade The Concert for Bangladesh i New York – världens första stora välgörenhetskonsert. Evenemanget samlade några av tidens största artister och satte både Indien och Bangladesh i ett humanitärt fokus.
Musikaliska innovationer och nya ragar
Ravi Shankar skapade mer än trettio nya ragar – egna melodiska system som blev en del av den indiska musikarven. Han blandade traditionell dhrupad och khyal med moderna improvisationer och introducerade ofta nya instrumentkombinationer.
Han var också en av de första att skriva konserter för sitar och västerländsk orkester, bland annat tillsammans med dirigenten André Previn. Shankar var inte rädd för att experimentera: han förde in harmoniska idéer i en musiktradition som traditionellt var enharmonisk, och använde speltekniker som goonga sitar, där strängarna dämpas för att skapa ett säreget, nästan viskande ljud.
Samarbeten med Yehudi Menuhin, Philip Glass och Anoushka Shankar
Ett av hans mest kända samarbeten var med den klassiske violinisten Yehudi Menuhin. Tillsammans gav de ut albumet West Meets East 1967, som vann en Grammy och öppnade dörren för ett nytt sätt att förena kulturer.
På 1990-talet samarbetade Shankar med den amerikanske minimalisten Philip Glass på albumet Passages, där deras musikaliska världar smälte samman i en hypnotisk blandning av raga och modern minimalism.
Han förde även vidare sitt arv till sina döttrar: Anoushka Shankar, som blev en internationellt erkänd sitarspelare, och Norah Jones, världsberömd sångerska.
Utmärkelser, hedersbetygelser och världsomspännande inflytande
Ravi Shankar belönades med Indiens högsta civila utmärkelse, Bharat Ratna, 1999. Han mottog tre Grammy-utmärkelser och tilldelades Polar Music Prize 1998 för sitt banbrytande arbete med att sprida indisk musik globalt.
Han tjänstgjorde även som ledamot i det indiska parlamentets överhus, Rajya Sabha, mellan 1986 och 1992. Shankar blev en symbol för kulturell dialog – en man som inte bara spelade musik utan byggde broar mellan kontinenter och traditioner.
Intressanta fakta om Ravi Shankar
- Han uppträdde för första gången i väst redan som trettonåring – men som dansare, inte musiker.
- Han tyckte det var djupt stötande när Jimi Hendrix brände sin gitarr på scen, eftersom instrument enligt indisk tradition betraktas som heliga.
- Ravi Shankar skrev musik till filmer, däribland Richard Attenboroughs Gandhi (1982).
- Han introducerade ett nytt sätt att inleda en raga med fokus på den djupa basoktaven – ett grepp som senare blev standard bland sitarspelare.
- Han undervisade på flera amerikanska universitet, där han blev en inspirerande kraft för generationer av musiker.
Ravi Shankars arv lever vidare
När Ravi Shankar gick bort 2012 lämnade han efter sig ett ofattbart rikt arv – en musik som fortfarande spelas, studeras och vördas över hela världen. Hans elever och anhängare fortsätter att hålla den indiska klassiska musiken levande, och varje gång en sitar klingar i västerländsk musik hörs ekot av Ravi Shankars ande – mästaren som förenade världar genom ljud.
Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig
