Från dansare till musikens andlige mästare

Ravi Shankar växte upp i en konstnärlig familj och började sin bana som dansare i sin äldre bror Uday Shankars dansensemble. Gruppen turnerade i Europa på 1930-talet, och det var där Ravi först kom i kontakt med västerländsk musik och kultur. Men hans verkliga kall väcktes när han i tjugoårsåldern började studera sitar under den legendariske mästaren Allauddin Khan i Maihar-skolan.

Shankar isolerade sig i flera år för att helt fördjupa sig i den klassiska nordindiska musiktraditionen (hindustani). Han lärde sig instrumentens språk, ragan (melodisk struktur) och talan (rytmiskt mönster), och blev så småningom själv en guru i den meningen att han inte bara spelade, utan förkroppsligade musikens andliga dimension.

Ravi Shankar och västvärldens fascination för Indien

När Ravi Shankar på 1950-talet började turnera i Europa och USA väckte han en våg av nyfikenhet för indisk musik. Han framträdde i konserthus där publiken satt i total stillhet under långa improvisationer, något helt nytt för västerländsk publik.

Hans stora internationella genombrott kom genom vänskapen med George Harrison. Harrison började studera sitar för Shankar, och den indiska klangen smög sig in i låtar som Norwegian Wood och Within You Without You. Shankar blev plötsligt en ikon i 1960-talets hippierörelse, men själv ogillade han den drogliberala tolkningen av hans musik. Han betonade att indisk musik var helig och krävde disciplin och andlig koncentration.

Woodstock, Monterey och Concert for Bangladesh

Ravi Shankar deltog på Monterey Pop Festival 1967, en av de första stora rockfestivalerna, där han fick stående ovationer. Två år senare uppträdde han på Woodstock, men var kritisk till publikens feststämning och drogernas närvaro. Trots det cementerades hans status som kulturell ikon.

Ett av hans mest betydelsefulla ögonblick var 1971, när han och George Harrison organiserade The Concert for Bangladesh i New York – världens första stora välgörenhetskonsert. Evenemanget samlade några av tidens största artister och satte både Indien och Bangladesh i ett humanitärt fokus.

Musikaliska innovationer och nya ragar

Ravi Shankar skapade mer än trettio nya ragar – egna melodiska system som blev en del av den indiska musikarven. Han blandade traditionell dhrupad och khyal med moderna improvisationer och introducerade ofta nya instrumentkombinationer.

Han var också en av de första att skriva konserter för sitar och västerländsk orkester, bland annat tillsammans med dirigenten André Previn. Shankar var inte rädd för att experimentera: han förde in harmoniska idéer i en musiktradition som traditionellt var enharmonisk, och använde speltekniker som goonga sitar, där strängarna dämpas för att skapa ett säreget, nästan viskande ljud.

Samarbeten med Yehudi Menuhin, Philip Glass och Anoushka Shankar

Ett av hans mest kända samarbeten var med den klassiske violinisten Yehudi Menuhin. Tillsammans gav de ut albumet West Meets East 1967, som vann en Grammy och öppnade dörren för ett nytt sätt att förena kulturer.

På 1990-talet samarbetade Shankar med den amerikanske minimalisten Philip Glass på albumet Passages, där deras musikaliska världar smälte samman i en hypnotisk blandning av raga och modern minimalism.

Han förde även vidare sitt arv till sina döttrar: Anoushka Shankar, som blev en internationellt erkänd sitarspelare, och Norah Jones, världsberömd sångerska.

Utmärkelser, hedersbetygelser och världsomspännande inflytande

Ravi Shankar belönades med Indiens högsta civila utmärkelse, Bharat Ratna, 1999. Han mottog tre Grammy-utmärkelser och tilldelades Polar Music Prize 1998 för sitt banbrytande arbete med att sprida indisk musik globalt.

Han tjänstgjorde även som ledamot i det indiska parlamentets överhus, Rajya Sabha, mellan 1986 och 1992. Shankar blev en symbol för kulturell dialog – en man som inte bara spelade musik utan byggde broar mellan kontinenter och traditioner.

Intressanta fakta om Ravi Shankar

• Han uppträdde för första gången i väst redan som trettonåring – men som dansare, inte musiker.
• Han tyckte det var djupt stötande när Jimi Hendrix brände sin gitarr på scen, eftersom instrument enligt indisk tradition betraktas som heliga.
• Ravi Shankar skrev musik till filmer, däribland Richard Attenboroughs Gandhi (1982).
• Han introducerade ett nytt sätt att inleda en raga med fokus på den djupa basoktaven – ett grepp som senare blev standard bland sitarspelare.
• Han undervisade på flera amerikanska universitet, där han blev en inspirerande kraft för generationer av musiker.

Ravi Shankars arv lever vidare

När Ravi Shankar gick bort 2012 lämnade han efter sig ett ofattbart rikt arv – en musik som fortfarande spelas, studeras och vördas över hela världen. Hans elever och anhängare fortsätter att hålla den indiska klassiska musiken levande, och varje gång en sitar klingar i västerländsk musik hörs ekot av Ravi Shankars ande – mästaren som förenade världar genom ljud.

Alexander

Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig

musikaliska.se

Inlägget Ravi Shankar dök först upp på Musikaliska.

Från Port Harcourt till världsscenen

Burna Boy växte upp i en kreativ familj där hans mamma Bose Ogulu (numera hans manager) undervisade i språk och översättning, och hans pappa arbetade i teknikbranschen. Hans farfar Benson Idonije var dessutom manager åt Fela Kuti, den legendariske skaparen av afrobeat – en koppling som senare blev central i Burna Boys musik.

Redan som tonåring började han spela in låtar på sin egen laptop, inspirerad av reggae, hiphop och nigeriansk highlife. Efter studier i Storbritannien återvände han till Nigeria där han 2010 började samarbeta med lokala producenter och byggde upp en lojal följarskara.

Genombrottet med “Like to Party”

År 2012 kom Burna Boys stora genombrott med låten “Like to Party”, en avslappnad, karibiskt färgad hit som slog igenom i hela Västafrika. Den följdes av debutalbumet “L.I.F.E” (2013), där han hyllade sina musikaliska förebilder – Fela Kuti, King Sunny Adé och Bob Marley – genom moderna produktioner och starka melodier. Albumet sålde över 40 000 exemplar första dagen och cementerade hans plats i Nigerias musikscen.

Burna Boy och skapandet av Afro-fusion

Hans musikstil kallas Afro-fusion – en term han själv myntade. Burna Boy ville inte begränsas till en genre, utan skapa en blandning av afrikanska rytmer, jamaicanska melodier och amerikansk hiphop-energi. Resultatet blev en helt egen ljudvärld som nu påverkat artister över hela världen.

Han blandar ofta språk i sina låtar: engelska, nigeriansk pidgin och yoruba, vilket gör musiken både internationell och rotad i afrikansk kultur. Texterna tar ofta upp sociala orättvisor, koloniala arv, afrikansk stolthet och självrespekt, men alltid med en självsäker och fängslande ton.

“African Giant” – albumet som tog Afrika till världen

När “African Giant” släpptes 2019 förändrades allt. Albumet innehöll hits som “Anybody”, “Gbona”, “On the Low” och “Dangote”, och blev en global succé. Burna Boy fick sin första Grammy-nominering för “Best World Music Album” och hyllades för att ha gett Afrika en ny röst i populärkulturen.

Omslaget pryds av Burna själv som en kung på en nigeriansk sedel – en symbol för stolthet och självständighet. Albumet blandade afrikanska slagverk med västerländska arrangemang, och produktionen fick beröm av både Pitchfork, The Guardian och Billboard.

Grammysegern med “Twice as Tall”

År 2020 kom uppföljaren “Twice as Tall”, producerad tillsammans med P. Diddy, Timbaland och Anderson .Paak. Albumet blev en global sensation och vann en Grammy Award 2021 för “Best Global Music Album”.
Det var första gången en nigeriansk soloartist vann denna kategori – en historisk milstolpe.

Låtar som “Monsters You Made” (med Chris Martin) och “23” visade hans förmåga att kombinera samhällskritik med melodisk skärpa. Burna Boy betonade i intervjuer att titeln symboliserade att afrikansk musik inte bara är stor – den är dubbelt så stark som förr.

“Love, Damini” – personligheten bakom artisten

2022 släppte han “Love, Damini”, ett album som visade en mer sårbar sida. Han reflekterade över berömmelsens baksida, relationer och självinsikt. Låtar som “Last Last” – som samplar Toni Braxtons “He Wasn’t Man Enough” – blev hans mest streamade låt någonsin med över 1 miljard streams globalt.

Albumet debuterade som #14 på Billboard 200, vilket var högsta placeringen någonsin för ett afrikanskt album i USA. Han blev också första afrikanska artist att sälja ut både Madison Square Garden i New York och London Stadium – med 80 000 personer i publiken.

Burna Boy som kulturell symbol

Burna Boy har blivit mer än en artist – han är en kulturell ambassadör för Afrika. Han använder sin plattform för att tala om kolonialhistoria, identitet, självständighet och framtidstro. I låtar som “Another Story” påminner han om Nigerias koloniala förflutna, och i “Collateral Damage” kritiserar han korruption och brist på ledarskap.

Samtidigt uppmanar han unga afrikaner att ta stolthet i sitt ursprung och inte försöka efterlikna väst. “Jag är inte en afrobeatartist. Jag är Burna Boy – jag är Afrika,” har han sagt.

Burna Boys samarbeten med världsstjärnor

Hans inflytande syns även i de samarbeten han gjort med världsstjärnor:

• Beyoncé – “Ja Ara E” på The Lion King: The Gift
• Ed Sheeran – “For My Hand”
• Justin Bieber – “Loved by You”
• Sam Smith – “My Oasis”
• J Balvin och DJ Khaled – internationella remixer och projekt

Dessa samarbeten har gjort Burna Boy till en brygga mellan Afrika och västvärlden, utan att han tummat på sin kulturella identitet.

Burna Boys scenframträdanden och image

Burna Boy är känd för sina energiladdade konserter där han blandar karisma med kraftfull sång. Han bär ofta afrikanska mönster och symboler, något som blivit en del av hans varumärke.

Fakta och milstolpar

• Född 1991, Port Harcourt, Nigeria
• Första album: L.I.F.E (2013)
• Grammyvinnare 2021 för Twice as Tall
• Över 15 miljarder streams globalt
• Första afrikanska artisten som sålt ut London Stadium (2023)
• Har samarbetat med Beyoncé, Ed Sheeran, J Balvin och Chris Martin
• Har egen skivlabel: Spaceship Entertainment

Burna Boy i historiskt perspektiv

Genom sitt konstnärskap har Burna Boy förändrat hur världen ser på afrikansk musik. Han har visat att afrikanska rytmer kan bära globala budskap, och att modern pop inte längre definieras av västvärlden.

Han står i direkt linje med Fela Kutis revolutionära anda men har uppdaterat den för 2000-talet – med streaming, sociala medier och global medvetenhet. Hans arv handlar inte bara om musik, utan om att lyfta en kontinent till kulturell självklarhet.

Alexander

Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig

musikaliska.se

Inlägget Burna Boy dök först upp på Musikaliska.

Från tystnad till tal – Maya Angelous barndom i söderns USA

Maya Angelou föddes som Marguerite Annie Johnson den 4 april 1928 i St. Louis, Missouri. Efter sina föräldrars skilsmässa växte hon upp hos sin mormor i Stamps, Arkansas – en liten stad präglad av segregering och fattigdom. När hon som åttaåring blev utsatt för ett sexuellt övergrepp tystnade hon i nästan fem år, övertygad om att hennes ord hade orsakat döden för förövaren som mördades kort efter hennes avslöjande.

Under denna tystnad började hon läsa intensivt – Shakespeare, Dickens, Poe och Paul Laurence Dunbar. Den perioden formade hennes språk och gav henne den poetiska kraft hon senare skulle bli berömd för.

Maya Angelou och vägen till scenen

Innan författarkarriären tog fart var Maya Angelou sångerska, dansare och skådespelare. Hon uppträdde i musikaler som Porgy and Bess och turnerade i Europa och Afrika. Hennes starka röst, kombinerad med karisma, gjorde henne till en fängslande scenpersonlighet. Hon spelade in albumet Calypso Lady och hade flera TV-roller på 1950- och 60-talen.

Hon blev dessutom San Franciscos första svarta kvinnliga spårvagnsförare som tonåring – en prestation som visade hennes okuvliga vilja att bryta barriärer.

Aktivisten Maya Angelou och kampen för rättvisa

Under 1960-talet engagerade sig Angelou i medborgarrättsrörelsen. Hon arbetade med både Martin Luther King Jr. och Malcolm X. Efter en tid i Ghana blev hon redaktör för The African Review och lärde känna framstående tänkare i den panafrikanska rörelsen.

När hon återvände till USA började hon skriva mer systematiskt om sin egen livshistoria – inte bara för att vittna, utan för att ge människor mod att tala om sina egna trauman.

I Know Why the Caged Bird Sings – boken som förändrade allt

Maya Angelous debut från 1969 blev en milstolpe i amerikansk litteratur. Boken skildrar hennes barndom, övergrepp, rasdiskriminering och vägen till att återta sin röst. Den blev en bästsäljare och nominerades till National Book Award.

Titeln anspelar på Paul Laurence Dunbars dikt Sympathy, där den instängda fågeln symboliserar den svarta erfarenheten av förtryck.

Maya Angelous dikt – Still I Rise

Hennes mest kända dikt, Still I Rise, är en odödlig deklaration av självrespekt, kvinnlig styrka och svart stolthet. Med rytmisk kraft utmanar hon samhällets fördomar. Dikten har använts i skolor, demonstrationer och filmer världen över och betraktas som en universell symbol för motståndskraft.

Maya Angelou på världsscenen

1993 läste Angelou upp sin dikt On the Pulse of Morning vid Bill Clintons presidentinstallation. Det gjorde henne till den första poeten sedan Robert Frost att läsa vid en sådan ceremoni. Händelsen markerade hennes övergång från författare till nationell moralisk röst.

Hon arbetade även som professor vid Wake Forest University, föreläste om språkets makt och mottog över 50 hedersdoktorat.

Fakta som gör Maya Angelou unik

• Hon skrev sju självbiografier som tillsammans skildrar hela hennes liv – något som saknar motstycke i litteraturhistorien.
• Hon skrev manuset till filmen Georgia, Georgia (1972), det första producerade manuset av en svart kvinna i USA.
• Hon talade sex språk och arbetade som journalist i Ghana på 1960-talet.
• Hon nominerades till Tony Award för sin roll i Broadwaypjäsen Look Away.
• Hon belönades med Presidential Medal of Freedom 2011, USA:s högsta civila utmärkelse, utdelad av Barack Obama.

De återkommande teman som definierar Maya Angelou

Hennes verk kretsar kring rasism, kön, trauma, moderskap och frihet. Hon skrev ofta om hur man återerövrar sin röst efter tystnad och hur kärlek – både till sig själv och andra – kan vara ett revolutionärt motstånd.

Angelou visade att identitet inte är något man föds med, utan något man skapar, ofta genom smärta och kamp.

Ett liv mellan konst och aktivism

För Maya Angelou fanns ingen gräns mellan konsten och livet. Hennes dikter och böcker är politiska, men också djupt mänskliga. Hon menade att ord har kraft – kraft att hela, att avslöja, att förändra.

Hon brukade säga:

“I’ve learned that people will forget what you said, people will forget what you did,
but people will never forget how you made them feel.”

Maya Angelou som inspirationskälla i vår tid

Än idag citeras hennes ord i tal, musik och kampanjer för mänskliga rättigheter. Från Beyoncé till Michelle Obama, från skolor i New York till universitet i Accra – hennes inflytande lever.

Hon lärde världen att det största modet är att tala, även när man är rädd, och att människovärde börjar med att man älskar sig själv.

Samlade verk av Maya Angelou (urval)

Maya Angelou – rösten som reste sig ur tystnaden

Hennes liv är en berättelse om förvandling. Från en tyst flicka i Jim Crow-södern till en av världens mest respekterade författare och föreläsare.

Maya Angelou visade att poesi inte bara handlar om ord – det handlar om frihet.

Alexander

Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig

musikaliska.se

Inlägget Maya Angelou dök först upp på Musikaliska.

Arja Saijonmaa har valt att fokusera på sin karriär och har därför inte bildat egen familj eller fått barn. Under sin karriär har hon upplevt påtryckningar och frågor kring sitt val att inte skaffa barn, vilket hon har beskrivit som tufft. Trots detta har hon en nära relation till sin syster och hennes familj i Finland, inklusive sin systerson och hans familj. Arja har också ett stort nätverk av vänner och släktingar, och delar sin tid mellan Stockholm, Helsingfors och Paris.

Saijonmaas genombrott kom med tolkningar av Mikis Theodorakis

Arja Saijonmaas internationella genombrott kom genom hennes samarbete med den grekiske kompositören Mikis Theodorakis. Deras första möte ägde rum i Helsingfors i början av 1970-talet, där Saijonmaa framförde Theodorakis sånger under en konsert. Imponerad av hennes tolkningar bjöd Theodorakis in henne att följa med på hans världsturné, vilket blev starten på ett långvarigt samarbete och en djup vänskap. Under turnén introducerade Saijonmaa Theodorakis musik för en bredare publik, särskilt i Norden, genom att framföra hans sånger översatta till svenska och finska.

Deras samarbete bidrog till att sprida Theodorakis verk internationellt och etablerade Saijonmaa som en framstående tolkare av hans musik. Samarbetet med Theodorakis hade en djupgående inverkan på Saijonmaas karriär och personliga liv. Hon har beskrivit honom som sin stora mentor och förebild, och deras relation präglades av en stark konstnärlig och personlig koppling. Efter Theodorakis bortgång 2021 har Saijonmaa fortsatt att hedra hans arv genom att framföra hans musik och dela sina minnen av deras tid tillsammans. Hon har uttryckt en stark vilja att fortsätta sprida hans musikaliska budskap.

Arja Saijonmaa har tolkat flera av den chilenska artisten Violeta Parras sånger

Arja Saijonmaa har tolkat flera av den chilenska artisten Violeta Parras verk. Arja Saijonmaas tolkning av Violeta Parras sång ”Jag vill tacka livet” har blivit en odödlig klassiker. Hon framförde denna sång på svenska under statsminister Olof Palmes begravning i mars 1986. Under ceremonin i Stockholms stadshus var Saijonmaa omgiven av världsledare, presidenter och kungligheter, vilket gjorde framträdandet både hedrande och nervöst.

Arja Saijonmaa har samarbetat med den chilenska musikgruppen Inti-Illimani

Arja Saijonmaa har haft ett betydande samarbete med den chilenska musikgruppen Inti-Illimani, särskilt under slutet av 1970-talet. Tillsammans spelade de 1979 in albumet Jag vill tacka livet, där Saijonmaa framför 13 sånger av Violeta Parra på svenska. Albumet, som även släpptes i Finland under titeln Miten voin kyllin kiittää, innehåller tolkningar av Parras verk, inklusive den ikoniska sången ”Jag vill tacka livet” (Gracias a la vida).

Samarbetet med Inti-Illimani, som befann sig i exil efter militärkuppen i Chile 1973, resulterade i en fusion av nordisk och sydamerikansk musiktradition. Arja Saijonmaa har även framfört ”Jag vill tacka livet” tillsammans med Inti-Illimani vid flera tillfällen, vilket ytterligare har stärkt sångens status som en klassiker i hennes repertoar.

Arja Saijonmaas framgångar i Melodifestivalen

Arja Saijonmaa har haft en framträdande roll i Melodifestivalen vid flera tillfällen. År 1987 deltog hon med låten ”Högt över havet”, som slutade på en hedrande andra plats, endast en poäng bakom vinnaren Lotta Engberg med ”Fyra Bugg & en Coca Cola”. Denna insats har blivit en klassiker i tävlingens historia. Hon återkom till Melodifestivalen 2005 med bidraget ”Vad du än trodde så trodde du fel”. Trots ett engagerat framträdande nådde låten inte finalen.

År 2019 deltog Saijonmaa igen med låten ”Mina fyra årstider”. Tyvärr slutade hon på sjunde plats i sin deltävling och gick inte vidare. Hennes bidrag ”Högt över havet” har dock fortsatt att vara en älskad schlagerklassiker och bidrog till att hon valdes in i Melodifestivalens Hall of Fame. Arja Saijonmaas engagemang i Melodifestivalen har gjort henne till en uppskattad och ihågkommen artist i tävlingens historia.

Arja Saijonmaas författarskap och memoarer

Arja Saijonmaa delar i sina memoarer En sång om frihet med sig av sitt liv, från barndomen i Finland till en framgångsrik internationell karriär som artist och förkämpe för mänskliga rättigheter. Hon beskriver sina samarbeten med legendariska artister som Mikis Theodorakis och sitt arbete som FN-ambassadör, samt personliga erfarenheter som relationer, livskriser och musikframgångar.

Boken ger en djup inblick i hennes engagemang för frihet och fred, bland annat genom hennes initiativ till en fredsgala där världsledare som Shimon Peres och Yassir Arafat deltog. En sång om frihet är en inspirerande berättelse om ett liv i konstens och rättvisans tjänst.

Politisk aktivism och FN-uppdrag

Arja Saijonmaa har sedan 1987 verkat som goodwill-ambassadör för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Genom sitt uppdrag har hon besökt flyktingläger i Afrika, Asien och Sydamerika för att lyfta fram flyktingars svåra situation. Hon har även producerat en film om sina erfarenheter i Afrika, vilket ytterligare stärkte medvetenheten om flyktingfrågor.

Inom politiken har Saijonmaa varit aktiv för Svenska folkpartiet i Finland och ställt upp som kandidat i både riksdags- och EU-val. Hennes omfattande engagemang för mänskliga rättigheter har också hedrats med Eleanor Roosevelt-priset, ett erkännande för hennes betydande insatser på detta område.

Under hösten 2024 deltog Arja Saijonmaa i Så mycket bättre

Hösten 2024 medverkade Arja i TV4:s Så mycket bättre, där hon med sin karisma och erfarenhet vann nya fans och visade upp sin musikaliska bredd. Under sin medverkan tolkade hon Kerstin Ljungströms låt ”Du och jag”, vilket blev ett av programmets mest minnesvärda ögonblick. Samtidigt tolkades Arjas egna låtar av andra deltagare. Dregen framförde en kraftfull version av ”En sång om frihet”, som rörde både deltagare och tittare.

Alba August gav en känslosam tolkning av ”Så vill jag älska dig”, vilket också uppskattades av publiken. Arjas medverkan i programmet ledde till en betydande ökning av hennes musiklyssningar på Spotify enligt statistik från Spotify. Hennes deltagande i ”Så mycket bättre” visade på hennes tidlösa talang och förmåga att beröra både nya och gamla fans genom sin musik.

Arja Saijonmaa-låtar

Arja Saijonmaa har en omfattande och mångsidig musikkarriär med en repertoar som sträcker sig över flera genrer och språk. Några av hennes mest framstående låtar inkluderar:

• Högt över havet: Denna låt tävlade hon med i Melodifestivalen 1987 och slutade på en hedrande andra plats.
• Jag vill tacka livet: En svensk tolkning av Violeta Parras ”Gracias a la vida”, som blev en stor framgång i Sverige.
• Jag vill leva i Europa”: En annan populär låt som visar på hennes förmåga att tolka olika musikstilar.
• Samma himmel samma sol”: En låt som också har fått uppmärksamhet och uppskattning.

Utöver dessa har Saijonmaa spelat in ett flertal album och låtar på olika språk, inklusive finska, norska, spanska, italienska, grekiska, tyska, franska och engelska, vilket understryker hennes internationella räckvidd och mångsidighet som artist.  Arja Saijonmaa är en artist som förenar musik, kultur och aktivism på ett sätt som inspirerar och berör. Med sin långa karriär och sitt engagemang för mänskliga rättigheter är hon en sann förebild för både nuvarande och kommande generationer.

Alexander

Alexander är grundare och huvudredaktör på Musikaliska.se. Han har under många år följt musikens utveckling och analyserar artister, diskografier och branschtrender med noggrann research och uppdaterad fakta.
Läs mer om mig

musikaliska.se

Inlägget Arja Saijonmaa dök först upp på Musikaliska.